. . . fyller 10 år - det är svårt att ta till sig att det gått 10 år
sedan han föddes - som enda barnet just i den kullen - av mamma 
Hillary
i Falun. Mamma och "tant" Esmeralda skötte om
honom och matte Gerd slösade med kärlek.
Hon grät när jag och Owe hämtade hem honom till
mig i Nynäshamn, där jag bodde då.
Vi övernattade hos
värdparet och Clinton låg
under mitt täcke medan
mamma, "tant" och matte
Gerd sov på en annan
våning. Och vanan att sova under mattes täcke fick han behålla.
Visst, jag får byta och tvätta lakan ofta, men utan Clinton i sängen,
så skulle både matte och husse ha svårt att somna. Ibland vaknar jag
av hans snarkningar och småskällande, när han drömmer ljuva drömmar.
Och han tar plats . . . att visa hänsyn, när det gäller att göra det
bekvämt för sig, ligger inte alls för honom. Och visst händer det att
vi blir okontanta och jag får en förnärmad blick, men ingen av oss
är långsint, så vi blir vänner igen fortare än kvickt. Det är ju helt
omöjligt att vara arg på vårat lilla charmtroll, som idag blir en
distingerad herre med de grå tinningarnas charm.
Här fyller Clinton 6 år och vi bor fortfarande på Tillbergsgatan i
Västervik. Godiset ser ut som mattes favoritgodis - engelsk
lakritskonfekt - men det är fa
ktiskt hundgodis. Vi har en tradition som
går ut på att, när Clinton fyller år får han sitta med vid
frukostbordet och äta något gott. I år kändes det inte så
bekvämt för honom att sitta med vid bordet. Därför
avslutades glassfesten på golvet.
Åldern tar ut sin rätt även hos hundar.
