. . . fyller 10 år - det är svårt att ta till sig att det gått 10 år sedan han föddes - som enda barnet just i den kullen - av mammaHillary i Falun. Mamma och "tant" Esmeralda skötte om honom och matte Gerd slösade med kärlek. Hon grät när jag och Owe hämtade hem honom till mig i Nynäshamn, där jag bodde då.
Vi övernattade hos värdparet och Clinton låg under mitt täcke medan mamma, "tant" och matte Gerd sov på en annan våning. Och vanan att sova under mattes täcke fick han behålla. Visst, jag får byta och tvätta lakan ofta, men utan Clinton i sängen, så skulle både matte och husse ha svårt att somna. Ibland vaknar jag av hans snarkningar och småskällande, när han drömmer ljuva drömmar. Och han tar plats . . . att visa hänsyn, när det gäller att göra det bekvämt för sig, ligger inte alls för honom. Och visst händer det att vi blir okontanta och jag får en förnärmad blick, men ingen av oss är långsint, så vi blir vänner igen fortare än kvickt. Det är ju helt omöjligt att vara arg på vårat lilla charmtroll, som idag blir en distingerad herre med de grå tinningarnas charm.
Här fyller Clinton 6 år och vi bor fortfarande på Tillbergsgatan i Västervik. Godiset ser ut som mattes favoritgodis - engelsk lakritskonfekt - men det är faktiskt hundgodis. Vi har en tradition som går ut på att, när Clinton fyller år får han sitta med vid frukostbordet och äta något gott. I år kändes det inte så bekvämt för honom att sitta med vid bordet. Därför avslutades glassfesten på golvet. Åldern tar ut sin rätt även hos hundar.